tisdag 10 mars 2009

Förelders tankar o känsla av att få ett "litet" prematur barn

Boken
Våga älska?

Hur ska jag kunna älska dig
när jag inte vet
hur allt ska bli,
när jag inte ens vet
om du kommer att få leva?
Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte
och skriker i respiratorn,
men det hörs inga ljud.

Känsla o ord som man som exterm prematur förälder känner igen o man fäller en tår

http://prematurbloggen.wordpress.com/ur-boken/

2 kommentarer:

  1. Vilken fin men lite ledsam dikt. Förstår att ni uppskattar varje stund med T och är lite oroliga för att det skulle bli så en gång till.

    Jättefina kort från Skansen! Kul att Tea vart så glad. Kram

    SvaraRadera
  2. Det är så annorlunda att få ett "normalt" barn än att få det som vi fick uppleva där utgången lika gärna hade kunnat blivit döden.
    Det var 3 gånger som hon var så dålig att det kunde sluta m döden, och allt dom får utstå med massa blodprover,kanyler, andningsapparater osv
    Men nu är den tiden förbi o allt är bra men ibland så tänker man tillbaka o ryser vid minnet

    SvaraRadera